Vi-ska-äta-ni-ska-laga

Jag är full av konstiga kunskaper ibland, men det finns vissa saker jag inte kan. Som att placera Kebnekaise  på kartan. Hade jag haft en kartbok hade jag kollat upp Kebnekaise i registret och letat reda på det med hjälp av bokstäver och siffror och rutor precis som Roffe lärde oss när vi gick i fyran. 

Men nu har jag ingen kartbok, bara en ajfån, inte så bara det heller, men som kartbok var den väl lite sisådär. 

Jag knapprade in Kebnekaise, och den svarade med att meddela mig att adressen inte fanns. 

Så dålig är inte ens jag på geografi, jag vet ju åtminstone att Kebnekaise existerar, de har jag lärt mig av samma Roffe som nämnts tidigare. 

Något jag listat ut senare, troligtvis med hjälp av Lillis och hennes tid på frilufts, är att Nikkaluokta ligger i närheten av Kebnekaise. Så jag knapprade in Nikkaluokta i min ajfån och den hittade det! Först trodde jag att den hade fått fram fel Nikkaluokta, för den hittade det i Gällivare. 

Men å andra sidan, hur många Nikkaluokta kan det finnas? Jag bestämde mig för att det var rätt ställe och tänkte jag skulle ta reda på hur långt från Kiruna det ligger, de var då jag såg de gulligaste min ajfån någonsin gjort, såhär beskriver den adressen: Nikkaluokta, Landsbygden, Gällivare. 

För att knyta an rubriken till texten så som vi nu lärt oss under tre år här i Sundsvall så är den enda geografin jag verkligen minns att Roffe lärde oss Vi ska Äta Ni ska Laga, de var jätteviktigt att kunna. Jag passerade en av dessa stora floder när vi var på bilsemester en gång, och jag fattade inte varför jag skulle kunna dom. Den var ju mindre än Sunderbybäcken. Hänger ni inte med? Viskan, Ätran, Nissan och Lagan. De stora floderna som avvattnade det Småländska höglandet eller hur det nu var. 

Snacka om besvikelse.