Julfirande

JULAFTON

Vi firade jul hos Systeryster aka Rektorn i Sunderbyn, som gärna berättade om sin nya MacBook åt alla som ville lyssna. 

Vi hade trots detta trevligt, dryga 20 stycken Haaralas i samma hus. Några fick sitta i hallen och äta. 

Men innan de var julfirande i Sunderbyn så hade vi julklappsutdelning och jullunch här hemma. Jag fick mig en gymboll, stekpanna och vattenkokare och lite annat som är bra att ha så =) Fick fina julklappar från andra håll också sen så.

Det fanns mycket god mat

Julskinka, mammas hemmagjorda köttbullar, rödbetssallad, pressylta, aladobe, prinskorv, potatissallas, gravad lax, prickikorv, gothleri, tjärlknöl och julmust. MUMS!

Stora delar av klanen Haarala ser på Kalle

Storasyster och lillasyster.

Kusiner, fråga mig inte vad dom gör, hårmassage?

Jag och Mini-Me

Ännu mer prinskorv, rödbetssallad, prickikorv, fasters helt underbart goa ägghalvor och mammas hemmagjorda köttbullar

Mini-mi kallas inte korven för inte, mat är gott. Även fast man inte får äta.

Slut julbord

Mini-Me fick smaka choklad, och de var GOTT!

En småfjortis

Jag gillar att vara skämmig, och finns nå bättre sätt att vara skämmig på än att publicera en bild på en fjortis i tomteluva?

Alla tyckte inte att de var lika skämmigt med tomteluva.

Killarna vakar vid granen, beredda på att öppna julklappar!

ANNANDAGJUL

På annandagen samlades alla mamma och pappas barn och barnbarn och utbytesstudenter hos oss för middag, blev porterstek eller snarare julölstek. Vi var less på julmat men ville ändå ha lite jultema och problemet löstes med julölstek. Gott var de i alla fall. 

Hos oss har vi regeln att den som förstör foton med grimarser får inga julklappar på 20 år, Mini-Me kommer med andra ord inte att få julklappar förrän hon är i den åldern att hon inte får roliga julklappar nå mer, istället får man stekpannor och vattenkokare. Inte illa de heller, men de är ju liksom tråkigt för henne att aldrig få leksaker. Fast jag tror jag redan har brutit mot min egen regel...

Delar av klanen

Sen spelade vi frågespel, Cube – Lyxigt och Gott. Jag vann.

Tjejerna var duktiga på att gissa rätt svar och kom tvåor. 

Vissa av speldeltagarna behövde läsglasögon för att kunna läsa frågorna...

Idag är de nyårsafton och jag är aningen sen på uppdateringen med vad som hände i julas. Men jag hann innan de var nytt år i alla fall. 

Gott Nytt År!

En vinterdröm

Doften, den där doften som Carrie pratar om i Sex and the City filmen, doften av gamla böcker. Tänk dig den doften i luften i kombination med doften av kardemumma och ingefära från pepparkakorna. Du sitter i ett rum som endast är upplyst av en sjuarmad elljustake och en läslampa, ihopkrupen i en bekväm fåtölj sit inrullad i en varm och go filt och i famnen har du uppslaget en tjock härlig romantisk klassiker som du läser i. De enda ljud som hörs är vindens vinande i snöstormen utanför fönstret och julmusik på svag volym.

Nu är det ju inte så verkligheten ser ut, men man kan ju alltid drömma. De enda som dröjer sig kvar från drömmen är vindens vinande i snöstormen utanför fönstret och julmusiken, ja och boken då möjligtvis. Men den ligger inte uppslagen i din famn, den ligger ihopslagen på golvet och försöker locka din koncentration till den. Du sitter vid skrivbordet framför datorn och sliter dig i håret och försöker skriva uppsats utan att ha egna åsikter eller egna kunskaper eller synvinklar. Och stolen är inte alls bekväm. 

Ibland hade de varit trevligt om drömmarna varit verklighet.

Nörderi

Om ni läst Harry Potter på engelska så kommer ni förstå skämtet, men annars så är hela inlägget tillägnat psykologen.

I'm takin the Knightbus to Umeå tonight (och om man ska fortsätta med Harry Potter referenserna så gör man det bäst såhär) and from there to Luleå i'm going by the Hogwarts Express.

Some sort of Christmasholiday

På måndag är sista handledningsmötet, sen blir de någon typ av jullov för min del. Någon typ av jullov då de fortfarande återstår en del på c-uppsatsen som ska examineras v2.
Jag lämnade Röda Faran i Luleå sist jag var dit, nu ångrar jag det. Och de dummaste är att de är nyheter i trafiken och bussen jag älskar att hata, 8 och en halv timmes helvete genom de norrländska skogarna går inte numera. Så efter en del pusslande och letande ser planen ut såhär:
Måndag
10.00 Finputsande av uppsatsen med min uppsatskompis
13.00 Sista handledarmötet med handledaren som man inte får fråga om hjälp mellan handledarmötena.
15.00 Städning av kylen, packning, dammsugning av lägenheten och boka taxi till bussen.
16.00 Middag
17.00 Läggdags

Tisdag
01.30 Väckarklockan ringer
02.00 Gå ner till den förbeställda taxin för färd till bussen
02.35 Kliva på bussen för färd mot Umeå
06.10 Kliva av bussen på NUS
06.35 Kliva på tåget på Umeå Östra
11.12 Kliva av tåget i Luleå
12.00 Äta mammas mat

Jag känner att jag är rätt galen som väljer den bussen, men å andra sidan, vad gör man på bussen? Sover. Vad gör man normalt mellan 2 och 6 på morgonen? Sover. Så bättre att slå två flugor i en smäll än att sova på natten och ta bussen till Umeå 7.40 byta till vad som egentligen är samma buss i Umeå och sen vara i Luleå och alltså spendera dagens dagstimmar åt att sova.

Walk with me, talk to me, but follow your own heart.

Finkultur

Vi vet de alla och jag är den förste att erkänna det, jag är en nörd. Och eftersom jag är en riktig nörd så sitter jag nu och skriver metodproblem till uppsatsen och ser på utdelningen av Nobels fredspris i stadshuset i Oslo. Jag måste säga att de känns som att de är rätt person som får det i år. Dom tar igen de dom förlorade förra året när de gav de till Obama.  I år fegade dom i alla fall inte ur, bra gjort Norge!

Sveriges Television har dammat av nån snubbe som sitter och kommenterar de hela, och jag tror han är från  för förra århundradet eller nåt. När han berättar vilka gäster som är närvarande i stadshuset i Oslo säger han: "En av gästerna är filmskådespelaren Denzel Washington..." Filmskådespelaren?? Hallå?! Jag vet att Sveriges Television är fint av sig och förtjust i finkultur som ingen annan förstår (passar utmärkt ihop med litteraturpriset som för övrigt aldrig tilldelas en författare man hört talas om), men att använda uttryck som filmskådespelare känns väl lite högtravande 30-talsaktigt sådär? Eller är de bara jag som är för modern?

Jag tror för övrigt att jag kommit på ett metod problem till uppsatsen. Uppsatsande i största allmänhet är så tråkigt så koncentrationen flaxar iväg på annat. (Typ då prisutdelningen av Nobelpriset.) Bäst att fortsätta att hitta på nå metodproblem. Är bortfall och felkällor metodproblem, eller är de ett eget kapitel?

Lunch

De är lite jobbigt de här med att tömma kylen för att man ska åka iväg för en längre tid, de finns ingen mat i kylen. I min kyl finns nu lök, grädde, bacon och ägg. Inget att göra lunch på eftersom allt de ska användas till kvällens middag, pasta carbonara. Och jag som är så sugen på korv och makaroner. Och hamburgare.

Grodmansligan vs helikopterrånarna

Sitter och kikar på Veckans Brott på SVT Play. Jag gillar egentligen inte de programmet, det är så stelt och kantigt och stolpigt. Men de var inte de jag ville prata om. För de finns en del av programmet jag gillar, de gamla klassiska brotten.
Det måste ha varit sjukt mycket roligare att vara kriminalreporter under de första 6-7 decennierna av 1900-talet. Idag har vi Helikopterrånarna och mord döpta efter personen de mördat Anna-Lind-mordet, Helene-mordet och andra tråkiga namn som dubbelmordet i Lindköping. Inte har vi några Nybroviks mord som ger upphov till uttryck som stå plats i Nybroviken, inte finns de rånarligor som rånar banker där den ena killen är utklädd till kvinna och båda har groddräkter under kläderna för att dyka ner i en å och försvinna spårlöst genom att dyka. För vad är väl helikopterrånarna mot grodmansligan?
Idag har rånarna vanliga namn, som består av ett för och ett efternamn Tony Olsson, Clark Olofsson och Helge Fossmo. Inga Bosse Dynamit eller Kalle Kanon eller Nisse Pistol.
Kan ni se de framför er, hur en gänglig ung man sitter böjd vid ett stort klumpigt skrivbord med en hatt på huvudet och en lapp i hatten där de står PRESS och knapprar på en skrivmaskin och för varje radbyte hör man pling? Hur han beskriver hur de gick till när Bosse Dynamit och Kallo Kanon rånade ännu en bank?
Jag vet att de inte gick till så. Men ändå.
Ett annat plus på tidigt 1900-tal var att polisbilarna var mycket snyggare, poliserna hade snyggare uniformer så de svartvita TV-bilderna blev så mycket snyggare! Och reportrarna hade så otroligt coola mikrofoner som de gick en sladd från till kameran. Där pratar vi om riktiga fotografer! Ingen autofokus ingen digital display som visar allt man kan tänkas behöva vet och inga automatlägen, där var de bara att ställa in allt manuellt och titta i den optiska sökaren. Och se till att de blir bra, inget Avid eller Final Cut för att finjustera exponeringen, ingen andra chans. De som fångades på film var de som de blev sen, thats it. Inga digitala minneskort, utan riktig film, riktig våtfilm.
Önskar jag hade varit med då. Men jag påtänktes först två decennier senare.

Snikna jävlar

Ni vet att jag sa att jag ska jobba på melodifestivalen, de verkar inte som om de blir av. Enbart eftersom klasskompisar till mig gick till journalistförbundet och påstod att SVT använde studenter som gratisarbetare. Fine de var oavlönat, men so what? Jag hade ju fått ha de på mitt CV, hade sett asbra ut juh! Men nej, nu har SVT infört ett kontrakt som skolan ska skriva på, och de vill inte skolan. Så var de med det. Som sagt, jag ska sluta se fram emot saker och ting.

Transkribera mera

Har ägnat eftermiddagen åt att transkribera intervjuer, riktigt trevligt och simpelt jobb. NOT. Men nu har jag bara en kvar att göra i morgon!!! YEAH!

Ibland lönar de sig att tjata

Det tog väl mi gen sisådär 23 jular med tjat, men i år så fick jag äntligen en utomhusjulgran!

Kan nog faktiskt vara stans fulaste gran, men jag älskar den! Oproportionerlig och kort och tjock, men de är mycket kärlek bakom den. Min bror har varit ut i skogen och hämtat den, jag har varit på expedition i bodan för att hitta utejulgransfoten, borrade ner den i altanen jag byggde i somras och monterade upp granen och drog ström till den och var och köpte julslinga efter julslinga tills vi fick en som faktiskt fungerade. Och var och fixade en lykta för att dölja att de är lite tunt med grenar på ett ställe.

Julstök i julkök

Födelsedagskalas

Psykologen fyllde år och bjöd på paj och glögg. Trevligt Trevligt. Fast Patrik 1,5 var inge bra.

"Har du hett kaviar på pajen?" - Sjuksköterskan när hon fick se pajen.

De är väl så de är att bli vuxen antar jag

Fnittrande tar vi oss upp till våra platser och sätter oss tillrätta och konstaterar att de var fasligt lite folk i salongen. Vi fnittrar på lite mer och minns tiderna när vi kastade popcorn på folk och inte tyckte att drickorna som man får till popcornen på bio inte var så enorma. Jag tänkte att dom kanske inte var lika stora förut. Att dom faktiskt blivit större. Filmen dundrar igång och de är mörkt och grått och action och ledsna ansikten och en massa pussande. Under de tre timmarna vi satt där kom jag på mig själv med att önska att jag hade en klocka så jag kunde kolla klockan och se om de var mycket kvar av filmen. 

Igår, flera veckor efter alla andra var så äntligen jag, Psykologen och Sjuksköterskan och såg Harry Potter.

Och jag vet inte riktigt om jag tyckte den var bra, jag tyckte att den inte kom igång riktigt. Visst var de väl en del äckliga bitar och i natt har jag drömt mardrömmar om jätteormar som äter upp mig, men mer än så kan jag inte påstå att de var. De var häftiga effekter och en massa lama puss och kram scener. Men Mina två vänner gillade den. Och eftersom de var deras födelsedagspresent så är huvudsaken att dom gillade den.
Antar att de är så att bli vuxen, göra saker ocoolt sent och inte gilla Harry Potter?

Mindre glammigt

Klockan är fem i åtta på morgonen och jag sitter och väntar på att få bilen ombesiktigad. Bara för att ett bälte inte fungerade. Ett bälte som annars fungerar. Nu är de snart min tur. Min tur att bli 200 kronor fattigare.

Premiär