Sitter och kikar på Veckans Brott på SVT Play. Jag gillar egentligen inte de programmet, det är så stelt och kantigt och stolpigt. Men de var inte de jag ville prata om. För de finns en del av programmet jag gillar, de gamla klassiska brotten.
Det måste ha varit sjukt mycket roligare att vara kriminalreporter under de första 6-7 decennierna av 1900-talet. Idag har vi Helikopterrånarna och mord döpta efter personen de mördat Anna-Lind-mordet, Helene-mordet och andra tråkiga namn som dubbelmordet i Lindköping. Inte har vi några Nybroviks mord som ger upphov till uttryck som stå plats i Nybroviken, inte finns de rånarligor som rånar banker där den ena killen är utklädd till kvinna och båda har groddräkter under kläderna för att dyka ner i en å och försvinna spårlöst genom att dyka. För vad är väl helikopterrånarna mot grodmansligan?
Idag har rånarna vanliga namn, som består av ett för och ett efternamn Tony Olsson, Clark Olofsson och Helge Fossmo. Inga Bosse Dynamit eller Kalle Kanon eller Nisse Pistol.
Kan ni se de framför er, hur en gänglig ung man sitter böjd vid ett stort klumpigt skrivbord med en hatt på huvudet och en lapp i hatten där de står PRESS och knapprar på en skrivmaskin och för varje radbyte hör man pling? Hur han beskriver hur de gick till när Bosse Dynamit och Kallo Kanon rånade ännu en bank?
Jag vet att de inte gick till så. Men ändå.
Ett annat plus på tidigt 1900-tal var att polisbilarna var mycket snyggare, poliserna hade snyggare uniformer så de svartvita TV-bilderna blev så mycket snyggare! Och reportrarna hade så otroligt coola mikrofoner som de gick en sladd från till kameran. Där pratar vi om riktiga fotografer! Ingen autofokus ingen digital display som visar allt man kan tänkas behöva vet och inga automatlägen, där var de bara att ställa in allt manuellt och titta i den optiska sökaren. Och se till att de blir bra, inget Avid eller Final Cut för att finjustera exponeringen, ingen andra chans. De som fångades på film var de som de blev sen, thats it. Inga digitala minneskort, utan riktig film, riktig våtfilm.
Önskar jag hade varit med då. Men jag påtänktes först två decennier senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar