De är väl så de är att bli vuxen antar jag

Fnittrande tar vi oss upp till våra platser och sätter oss tillrätta och konstaterar att de var fasligt lite folk i salongen. Vi fnittrar på lite mer och minns tiderna när vi kastade popcorn på folk och inte tyckte att drickorna som man får till popcornen på bio inte var så enorma. Jag tänkte att dom kanske inte var lika stora förut. Att dom faktiskt blivit större. Filmen dundrar igång och de är mörkt och grått och action och ledsna ansikten och en massa pussande. Under de tre timmarna vi satt där kom jag på mig själv med att önska att jag hade en klocka så jag kunde kolla klockan och se om de var mycket kvar av filmen. 

Igår, flera veckor efter alla andra var så äntligen jag, Psykologen och Sjuksköterskan och såg Harry Potter.

Och jag vet inte riktigt om jag tyckte den var bra, jag tyckte att den inte kom igång riktigt. Visst var de väl en del äckliga bitar och i natt har jag drömt mardrömmar om jätteormar som äter upp mig, men mer än så kan jag inte påstå att de var. De var häftiga effekter och en massa lama puss och kram scener. Men Mina två vänner gillade den. Och eftersom de var deras födelsedagspresent så är huvudsaken att dom gillade den.
Antar att de är så att bli vuxen, göra saker ocoolt sent och inte gilla Harry Potter?