En vinterdröm

Doften, den där doften som Carrie pratar om i Sex and the City filmen, doften av gamla böcker. Tänk dig den doften i luften i kombination med doften av kardemumma och ingefära från pepparkakorna. Du sitter i ett rum som endast är upplyst av en sjuarmad elljustake och en läslampa, ihopkrupen i en bekväm fåtölj sit inrullad i en varm och go filt och i famnen har du uppslaget en tjock härlig romantisk klassiker som du läser i. De enda ljud som hörs är vindens vinande i snöstormen utanför fönstret och julmusik på svag volym.

Nu är det ju inte så verkligheten ser ut, men man kan ju alltid drömma. De enda som dröjer sig kvar från drömmen är vindens vinande i snöstormen utanför fönstret och julmusiken, ja och boken då möjligtvis. Men den ligger inte uppslagen i din famn, den ligger ihopslagen på golvet och försöker locka din koncentration till den. Du sitter vid skrivbordet framför datorn och sliter dig i håret och försöker skriva uppsats utan att ha egna åsikter eller egna kunskaper eller synvinklar. Och stolen är inte alls bekväm. 

Ibland hade de varit trevligt om drömmarna varit verklighet.