Tillbaka till verkligheten

Jag har min lila blommiga bag på sängen och rullar ner kläder i den, väljer ut en bok, hämtar necessären och konstaterar än en gång att jag borde rensa den. Men jag lägger ner den i väskan, mellan lite kläder i hopp om att inget i den ska gå sönder. Jag packar ner ett par finare skor, bara i fall att. Packar upp dom igen och konstaterar att om jag ska tänka ifall att så borde jag också packa ner min fjällräven parkas och en bikini, bara ifall att. Hämtar lite mer kläder, underkläder, massor med strumpor. Nu är jag klar. Men jag känner att jag glömt något, funderar och kommer fram till att jag glömt negelsax och skavsårsplåster. Vis av erfarenhet packar jag också ner en rulle sporttejp. Skavsår är min specialitet, bäst att gardera sig.
Jag vankar oroligt av och an, i väntan på att klockan är dags att åka iväg mot flygplatsen. Kommer på att min väska är bra stor, tar fram en mindre och börjar om. Rullar om alla kläder, ännu hårdare än förra gången. Tycker att jag är klar och börjar vanka igen och snubblar över kameraväskan. Jag har glömt batterier och minneskort. Packar ner det. Jag hör hur en bil rullar in på gården precis när jag packar ner boken i handbagaget istället för i bagageväskan. Jag vet att jag inte kommer att läsa den, men den är en bra täckmantel för att titta på folk i vänthallen.
Kliver in i bilen som rullar iväg. Framme på flygplatsen hör jag ljuden jag älskar, hjulen på väskorna som slår i skarvarna mellan golvplattorna, den lugna rösten som efterlyser folk och de förväntansfulla surret. Jag går fram till incheckningsapparaterna, fixar alla lappar på väskan och går till disken och visar fingeravtrycket och lämnar väskan.
Vis säkerhetskontrollen tömmer jag fickorna öppnar kameraväskan och ser till att jag inte glömt mobilen i byxfickan. Jag går vidare till rätt gate, ser folk spänt stå och vänta och rusa upp när dom släpper ombord folk. Visar fingeravtrycket igen och går ombord och sätter mig på min plats. Jag hamnar bredvid en pratsam gubbe som läst samma bok som jag läser. Flygvärdinnorna gör sin dans och jag hör hur motorerna mullrar igång. Nu nu nu snart lyfter vi PANG jag vaknar, jag är inte alls på ett flygplan på väg ut på äventyr, jag ligger ovanpå överkastet på min säng i Sundsvall. Klockan visar 5.45 tisdagmorgon, TVn står på och kaffemuggen på sängbordet står där full med kallt kaffe.

Jag har varit i Sundsvall sedan 17.23 igår eftermiddag. De är lite drygt ett halvt dygn, och jag är redan rastlös.
I vanliga fall brukar den där bilturen på dryga sex timmar bota rastlösheten för åtminstone en vecka, men igår var den inte alls rogivande och rastlöshetsbotande, snarare tvärtom. Jag blev ilsken och mer rastlös och fick en anledning att hoppa in i bilen och åka upp igen.

Tillbaka till verkligheten, idag är de seminarium om portfolion och fotografintervjun som står på schemat. Bara att göra frukost, koka en ny kopp kaffe och gå iväg till skolan.