måndag 7 februari 2011

En helt vanlig eftermiddag i sällskap med en dagdrömmare

Det började som en helt vanlig tråkig vardagseftermiddag, min systerdotter kom hit efter skolan eftersom hon skulle äta middag här. Eftersom deras hund är ensam hemma under dagarna och behöver gå ut på promenad på eftermiddagen så for vi till dom för att ta ut hunden, och hämta upp utbytesstudenten som också skulle äta hos oss.
Vi hade trevligt i bilen med den enda fungerade skivan, Absolute AfterSki och skrattade åt låtar som heter saker som Karatefylla och Sång om ingenting (nej, jag vet inte varför jag äger en skiva med namnet Absolute SfterSki och ja jag är pinsamt medveten om att den nämn alldeles för många gånger på sista tiden här på bloggen för att det ska vara hälsosamt), i alla fall så kom vi fram och gick in, men när vi öppnade dörren möttes vi inte av ett svart virrvarr av päls med glimmande vita tänder som biter i en enorm fårskinsfäll.

Jag: Hanna, hunden verkar inte vara hemma
Hanna: Neeeeeeej
Jag: Men vars är hunden?
Hanna: Jjaaaaag veeeeet iiiinte
Jag: Men du borde kanske kolla de?!
Hanna (står fortfarande kvar på hallgolvet där hon stannade):Jaaa
Anna (utbytesstudenten): Zicco är inte här
Jag: Men vars är han då?
Hanna: Veeeeet iiiiinnnnnnnnte
Jag: Men var han hemma imorse då?
Hanna: Jaaaag veeeet iiiiiiiinte
Jag: Men hur kan du inte märka om hunden var hemma imorse?
Hanna: Jaaaaaa, men jag var ju uppe. Han kanske har stängt in sig i tvättsttugan (går mot tvättstugan, men kommer inte fram), men då borde han ju ha låtit. Han kanske har dött under sängen (går lugnt in i sovrummet och kollar under sängen). Nej där var han inte.
Jag (vet inte om jag ska skratta, gråta eller skrika rakt ut av frustration): Men han kanske har åkt med pappa till Hapranda?
Hanna: Jaaaaa kanske
Jag: Du ska inte ringa pappa och fråga det?
Hanna: Neeeeej de behövs inte han är nog där

När vi är på väg hem till oss igen med ogjort ärende (förutom att Anna nu är med i bilen) så upptäcker Hanna hundspår och följer dom som värsta indianen och upptäcker att dom slutar där bilen brukar stå och utbrister: "Han verkar ha åkt iväg i bilen." Ingen fundering på om de var i deras bil eller någon annans bil de var hunden hade åkt med i klev Hanna lugnt och glatt in i bilen och konstaterade att hon var hungrig.
För alla som undrar hur de gick med hunden så hade han, precis som vi misstänkte, åkt med sin husse Haparanda för att bygga järnväg. Husse hade till och med skrivit en lapp om det. Den hade Hannas storasyster sett och klart och tydligt berättat åt Hanna att Zicco hade åkt till Haparanda på morgonen.

Inga kommentarer: