Eller det är kanske inte helt sant, men jag drömde en härlig dröm =)Jag vaknade av att en flygvärdinna annonserade i högtalarna att nu skulle de gå runt och sälja biljetter till flygbussarna, men jag ska inte ha någon och försöker istället somna om och ta mig in i den härliga drömmen jag hade. Men flygvärdinnan väckte mig innan jag hunnit så långt. Ingen idé att somna om igen, jag börjar titta mig runt. Jag sitter på ett trångt flygplan med gula stolar och minns förra gången när jag åkte samma rutt. Då var jag på klassresa, nu var jag ensam. Helt ensam. Nu sitter jag ensam mellan en rätt överviktig man som kanske skulle behövt även min stol, på min andra sida sitter en kille som ritar webbsidor på papper.
Vi landar och får till slut andas frisk luft utanför det trånga planet med blåa vingspetsar. Vi kommer in på en av gaterna i marknivå så vi blir fösta som får in genom en glasdörr in i den välbekanta glasbyggnaden. Strömmen av människor fortsätter genom de varma solupplysta glaskorridorerna i vad som känns som ett tiotal kilometer tills vi kommer fram till internationella passkontrollen. Förvirring uppstår när folk nu äntligen får he på sina mobiler och ringa sina samtal, samtidigt ska man genom passkontrollen, olika körer beroende på vars man kommer ifrån och en trött men trevlig uniformsklädd kvinna hjälper en fram till rätt kö. Passkontrollanten studerar mitt pass väldigt noggrant, men släpper igenom mig med orden – You should get a new passport, it's an old picture! Visst visst tänker jag som skaffade passet för 10 dagar sen och bara klippt mig igen. Efter passkontrollen kommer man ut till ankomtshallen där en enorm hop av människor väntar på sina nära och kära, men ingen väntar på mig. Jag beger mig till de skrattande tjejerna med hästsvans som säljer biljetter till tåget. Jag väljer tåget för jag blir lika rädd varje gång bussen kör åt fel håll i första rondellen på väg ut på motorvägen. När jag fått min biljett letar jag mig fram till den svala tågperrongen i underjorden, jag är ensam i min vagn sen när tåget ger sig av. En stund senare kliver jag av tåget och ser den stora tavlan med avgångs och ankomstider för tågen utanför spärrarna, jag ser Burger King, MacDonalds och Starbucks. Men innan jag hunnit utanför spärren börjar min väckarklocka ringa och jag dras med ett swisch i magen från Liverpool street station i London till min säng på Dalgatan i Sundsvall, måsarnas skrik och det brummande ljudet från någon maskin hörs genom fönstret som står på glänt. Jag inser att jag är tillbaka i verkligheten, jag kliver upp och ställer mig i duschen med drömmen i färskt minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar