Jag är bara lillasyster.

Det innebär att om man är syskon till mig kan an använda mig som någon slags betjänt.

Jag behöver inte ens äta.

Spelar ingen roll vad jag har för planer, jag ska ALTTID kunna ställa upp.

Så fort de ringer.

Helst ska jag inte ha några planer.

Helst ska jag nog inte ens ha något liv överhuvudtaget.

Förutom att passa upp på mina syskon.

Och deras barn.

Om deras barn inte vill vara ensamma en fredagkväll så ska jag genast överge mina fredagsplaner för att vara barnvakt åt en trottonåring och en tolvåring. En trettonåring som behöver barnvakt!!

Egentligen är det värsta att jag ställer upp varenda gång. Utan gnat.

Eller, okej, sist jag var i Luleå så blev jag arg och nu blev jag arg.

Vilket dock verkar ha gått förbi min syster.