Natten mot tisdagen lades min ögonsten Mästerbloggaren in på Sunderby sjukhus med misstänkt blindtarmsinflamation. Dagen efter röntgades hon och de var inte blindtarmen. De var bukkörteln (enligt min nervösa mamma, men en sån kroppsdel finns väl inte?) och hon ligger fortfarande inlagd. Men är nu på bättringsvägen, de enda är att hon inte äter. Men vi hoppas att hon kryar på sig och börjar äta.
Nu till de som gör mig upprörd.
Om jag hade haft barn, och min unge legat inlagd på sjukhus hade jag blivit galen av oro. Vet ni vad min syster/rektorn/mästerbloggarens mamma gör? Hon trotsar allt vad askmoln heter och åker till södra sverigeg i jobbgrejer på tisdagen innan de ens framkommit vad hennes dotter låg inlagd för. Jag fick inte veta de förräns hon kommit tillbaka till Luleå igår. Tur är ju de, annars hade jag gått till Luleå. Med en omväg via syrrans vistelseort och gett henne en propp. Som de är nu önskar jag bara att jag inte varit släkt med henne så jag hade kunnat säga upp bekantskapen med henne.
Måste ge poäng till pappan i de här fallet som jobbar i Haparanda, men åkt de 15 milen till Luleå alla kvällar som Mästerbloggaren legat inlagd, för att sedan köra tillbaka till Haparanda för att vara på jobbet på morgonen.
Nu när Mästerbloggaren är flyttat från akuten till barnavdelningen får hon ha med sig en förälder, eller hon ska ha med en. Hon ville ha sin mamma, men hennes mamma uppgav att hon inte hade tid. Så återigen ställer pappan upp.
JAG BLIR SÅ JÄVLA BESVIKEN! Trodde att min syster kunde prioritera bättre än så. SÅ JÄVLA BESVIKEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar