Plötsligt händer det

Du vet hur det är, du ska egentligen köpa något annat, kanske tuggummi eller ett frimärke och så ser du de färgglada skraplotterna och du köper en med hoppet om att kanske är nu det plötsligt händer. Det kanske är just den här gången du får tre likadana värden. Fast du egentligen vet att du får nio olika värden. Eller åtminstone inte mer än två av samma. Men du köper det ändå.

Det är samma med blodapelsiner. Du ska egentligen köpa något annat, kanske äpplen eller kanske helt vanliga orangea apelsiner och så ser du dem ligga där i en låda, inlindade i rött prassligt papper och du tänker att du kanske kanske får en röd en, just den här gången. Plötsligt händer det, precis som de säger i reklamen för de klassiska skraplotterna. Du vet att den inte är röd, precis som du vet att du får nio olika värden på skraplotten, men kanske kanske att den åtminstone är lite åt det röda hållet i ena änden. Precis som att du på sin höjd får två likadan värden på skraplotten.

När du kommer hem från affären skrapar du din lott och får nio olika värden, och du skalar din frukt, som är såld som en blodapelsin, och känner besvikelsen komma över dig. Inte det minsta lilla röd i köttet. Trots att du valde dom apelsiner som hade rödast skal.

Köpa blodapelsiner är som att vinna på skraplott, plötsligt händer det. 

Det har bara inte hänt ännu.

Kärt barn har många namn

Overall kommer, enligt Svenska Akademien, från engelskans overalls, alltså snickarbyxor. Ordet kan lätt härledas till over all av vilken person som helst som kan lite engelska.

Det svenska ordet overall syftar från början på arbetskläder (Min pappa och min bror arbetar fortfarande i overaller, men då är ju dom å andra sidan från typ stenåldern. Eller ja nästan i alla fall.) Idag tänker vi främst på såna otympliga jobbiga pinsamma kläder vi hade på dagis när vi var små. Eller vi gjorde det...

För vem tycker inte att overaller både är töntiga, obekväma och fula? Jag fattar att små barn behöver en, för det är nog åbäkigt och bökigt att få alla armar och ben på rätt plats i en overall, hur ska det då inte vara i jacka och byxor?!

Hursom, för inte såå länge sen var det tydligen någon som kom på att de där med overall skulle bli coolt och inne igen. För nu ser man dem överallt i alla tänkbara färger, mönster och prisklasser. 

Men, det finns ett stort MEN. Vem skulle köpa nå så töntigt som en overall? 

Jag vet inte om den som introducerade dem i Sverige tänkte såhär, men det känns som om de är möjligt.

"Alltså, overall hur töntigt och snusförnuftigt lagomt svenskt låter inte det? Vi MÅSTE kalla det något annat, förnya oss! (dom funderar en stund) JA! Vi tar och kallar det för något på engelska så det låter som om man använder såna i USA! Bra idé! Vad sägs om one-piece? 

Klubbat och klart, så gjorde dom. Lite som i reklamfilmen för värktabletterna där de skrotar de gamla dockorna och pappfigurerna som förut alltid var med i reklamfilmerna.

Det dom missade var ju att overall redan var engelska. Så vi har ersatt ett icke-svenskt ord med ett annat svenskt ord. Jag fattar att man tar låneord för nya saker för att få dem att låta coola, som att kalla ett gameboy för gameboy. Finns de något svenskt ord för gameboy? Hursom så i min hjärna låter det som ett töntigt ord. Fast allra töntigast är att kalla en overall för one-piece och på så sätt göra de fulaste och mest osmickrande plagg coolt. 

Stockholm i mitt hjärta

Förra helgen var jag i Stockholm för lite julmys med Emma.
Första eftermiddagen spenderade jag med en bok på Under Kastanjen, ett kafé på mitt favvotorg i Gamla Stan. Hur mysigt som helst.
På fredag ringde Emma och sa att hon hade en överraskning på gång. Jag blev såååå nyfiken. Vi möttes upp på centralen och åt sushibuffé på en turistrestaurang på Drottninggatan och sen gick och såg på teater på Stadsteatern, en komedi som heter Revisorn. Första halvan förstod vi inte, förutom att mongolerna i lapptofflor var hysteriskt roliga, andra halvan var lite roligare. Då förstod vi det roliga, och mongolerna var nästan ännu roligare! Sist jag var i Stockholm sa jag att jag aldrig varit på teater, då sa Emma att det skulle åtgärdas nästa gång jag kom.
Sen var det julmarknad på Skansen, mysigt men kallt om fötterna. Det stod sju grader på termometern med ändå behövdes mössa! Sen var det julmarknad och fika i Gamla Stan. Förutom tomtar och godis var den stora grejen på båda julmarknaderna renkött och renskinn. Kändes nästan som om man hamnat på en ovanligt varm Jokkmokks marknad med ovanligt lite folk.
Stockholm hade så sjukt mycket fina julbelysningar överallt, NK som lyste upp hela gatan, i rondellen vid Sergels Torg stod enorma renar och lite granar och lyste, utanför Åhlens hängde enorma lysande röda pumlor över gatan och fasaden var smyckad med ljus i granform, på Drottninggatan hängde ljuskronor och runt regeringsbyggnaderna och slottet var lyktstolparna dekorerade. Det gav en viss julstämning, trots Oktobervädret.

Julfint skyltfönster i Gamla Stan

Julmys i Gamla Stan, jag har fotat den här cykeln på sommare också, då är den full av vackra blommor!

Mysigt med alla lysen överallt.

Som sagt, det kändes lite som Jokkmokks marknad. Den här lilla boden sålde inte ens renkött, utan tunnbröd och julkorv...

Optimistkafé, nog för att de var hyfsat många plusgrader ute. Men inte så många att man gärna satt ute.

Fullt på chokladkoppen, som vanligt. Vi valde ett annat fik.

Tomten extraknäckte och sålde korv och brända mandlar utanför slottet.

Snyggt att dekorera gatubelysningen. Väldigt bra ur en fotografs synpunkt, man slipper de irriterande gatulysena som stör bilderna av julbelysningen!

Renarna och granarna vid plattan. Eller jag tror då de är renar...

Stressade människor som hetsar över julklappar och inte ser hur fint de är runtomkring dem. Jag hörde till och med en del klaga över att elräkningen blir dyr för Stockholms innevånare...

Lovvikavantar i oktobervädret på Skansens julmarknad.

Pumlor i massor. Vackra, men dyra! Hur kan man ta 70 kronor för en pumla? I plast! De stod att de var unika och bla bla bla, men de såldes likadana på Gamla Stans julmarknad.

Vi hittade en bod där de fanns änglar och tomtar i massor. Klart mysigast på Skansen.

Jokkmokks marknad, nej just de förlåt vi var ju på Skansens Julmarknad.

Souvas med lingon och bröd för 50kr. RENa rånet...

Emmaa mumsar i sig den dyra, men goda souvasen.

Jasså, det var där dom var! På Skansen! Dom levande renarna som alla efterfrågade i mitt exjobb alltså. Hittade även de sameviste som nog har Sveriges bästa läge med utsikt över Stockholms centrala och fashionabla delar.

Pyssel, jag tror de är ett bokbinderi.

Det var de där med renkött...

Det är bara kokosnöten som är sig lik...

Nu har de varit december i 3 dagar och de är fortfarande plusgrader ute. Vad händer?

De senaste dagarna har de inte gjort annat än regnat och blåst, mest blåst faktiskt.

Innan det började blåsa så stod en rak och fin julgran på våran altan, mycket finare än den granliknande saken vi hade i fjol. Efter en dag stod en något snedare julgran med en krökt fot på våran altan. Några timmar senare var det snarare så att de nästan låg en fin gran med krökt fot på de som var våran altan. Vi flyttade granen. Nu stod det en rak och fin gran i sluttningen från altanen ner till gräset. Några timmar senare stod där en gran som lutade värre än lutande tornet i Pisa. Igår kväll låg en fin gran med väldigt krökt fot i det som en gång var en liten sluttning från altanen och ner till gräsmattan. Idag flyttade vi granen. Nu står en sned och fin gran på gräsmattan. Nu lutar den åtminstone åt andra hållet än den gjort tidigare. Trots att de fortfarande blåser åt samma håll.

Men julgransfoten (en rejäl sak i metall som tillverkades typ i tidernas begynnelse, såna här rejäla grejer görs inte nå mer) är krökt och ser nästan ut som ett s, plattorna i altanen har dragit iväg och ligger i en hög där julgransfoten la dem när de tippade första gången och grässluttningen ser ut som om den råkat ut för en sork. Det enda som är sig likt är granen!

Förra årets julgransliknandesak. Den stod åtminstone rakt, en stund...

Det är inte svårt när det är lätt

Ibland kan jag sakna att ta en macka när jag är hungrig. Eller att gå på Max och köpa en hamburgare och äta pommes fritsen utan att må dåligt. Eller dricka en öl på kvällen utan att tänka på hur många minuter jag måste springa på löpbandet. Det är som en drog. Jag kan inte äta en risifrutti utan att hela tiden tänka på att jag måste springa 20 minuter extra på löpbandet för att bli av med de 200kcal som finns i en risifrutti. Jag försöker att inte tänka på det. Men det är omöjligt. Omöjligt. 

Jag kan sakna att slippa tänka på vad jag äter hela tiden och på att jag måste till gymmet. Veta att jag varenda kväll kan sitta i min fåtölj och se på TV utan att behöva far iväg och svettas. 

Jag saknar inte att vara större, jag saknar inte den ständiga tröttheten och jag älskar att träna när jag väl får fingrarna ur *piiiip* och kommer till gymmet. Men varför ska det vara så svårt att vara mittemellan? 

Intressant iaktagelse

För ett par veckor sedan när vi var och gjorde en dränering, lite i sista minuten sådär, men hursom så gjorde vi det. Det var ett renoveringsobjekt till hus som skulle renoveras och de var två snickare där inne som arbetade och första morgonen så hade alla deras arbetslampor gått sönder och pappa erbjöd dem att låna våran. Det var bara att hämta den i bilen. Min pappas bil har ett antal specielfunktioner, en av dem är självtömmande lastutrymme (den är proppfull så allt ramlar ut när man skjuter upp sidodörren).
Så när jag på morgonen hörde ett brak och någon som ropade whoohopp eller öppet eller liknande antog jag att de var snickarna som upptäckte specialfunktionen i pappas bil när de skulle hämta lampan.
Sen glömde jag det hela och jobbade vidare nere i min grop tills vi for hem på lunch.
När vi är på väg tillbaka till gropen och ska svänga in på kvarteret så stoppar en polis oss, jag blir nervös, pappas bil låter som ett JAS-plan med EBKn på eftersom de är slut bromsbelägg och jag sitter mellan pappa och Micke på en låda, utan säkerhetsbälte. Men det var inte något av de han ville påpeka, han frågade om de var vi som höll på att gräva och om vi hade sett något konstigt. Just då kom jag inte ens ihåg det där braket och ropet.
Senare på eftermiddagen dök minnet av de där braket upp och jag berättade det åt Micke. Det visade sig att han också hade hört det, och han var säker på att de var någon som ropat "det är öppet!". Vi antog att vi faktiskt hade hört inbrottet, eftersom de gjort inbrott i nästnästa hus. Brorsans kompis som är polis och jobbar med utredningen konstaterade att tiden för braket stämde överens med när inbrottet begåtts. Så vi hade hört när de gjorde inbrott. Mindre stolt över mig själv som inte tipsade polisen, men stolt över storebror som gjorde det. Jag kände mig mest dum som inte reagerade på det hela.

Inbrottet ingick i en serie inbrott utförda av "altanligan" som gjort massor med inbrott här i stan under den senaste tiden. De är så fräcka att de gjorde inbrott i husen mitt på blanka dagen, de går in genom altandörren och om de finns larm så klipper de larmen. Och inte verkade det som att dom brydde sig om att de var arbetare utomhus bara två hus bort.

Igår kväll greps två män misstänkta för inbrott och tidningarna gör sitt bästa med nyheten, de är ju trots allt något av de största som hänt här på länge. En inbrottsliga i stor skala.
Kuriren skriver att polisen inte vill yttra sig om var de två männen greps, hur de två männen greps, huruvida de är av utländsk härkomst och vilket utland de kom ifrån eller om de hade hittats något stöldgods. De gav till och med intrycket av att inget stöldgods hittats.
NSD däremot kunde genast avslöja att gripandet hade skett i Örnvik, att de gripna kom från Baltikum och att de hittats en stor mängd guldföremål vid gripandet.

Intressant att de två tidningarna agerar så olika, jag är rätt säker på att båda redaktionerna sitter inne på samma mängd information och vetskapen att polisen nog inte var jättesugna på att det skulle komma ut.

Fast jag måste säga att det verkar tämligen korkat att leda en stor inbrottsliga från en åker vid en väg... (JA, jag vet! Jag vet att de är Örnvik i bakgrunden och jag vet att de flesta vet det (åtminstone Lulebor som ju är artikelns huvudsakliga målgrupp), men nog hade de väl kunnat illustrera det bättre?

Halloween

I fredags var jag och Anna på Halloweenfest på kåren. Under kvällen observerade jag två trender. Killarna gick runt i morphsuits vilket är en form av kroppsstrumpa som antingen är enfärgad eller med något tryck, jag såg bland annat en betjänt och en tomte och en superhjälte. Måste dock få säga att killarna på LTU skulle behöva träna bakdelarna innan de tar på sig en morphsuit igen. För att göra en snygg övergång så kan man väl säga att den andra trenden också har en rumpanknytning, tjejerna var utklädda till playboybunnies eller horor. Korsetter, kaninöron, minimala shorts och strumpebandshållare så långt ögat nådde. En tjej gick till och med så långt att hon kom i trosor (inte modell större som döljer de mesta, men inte heller modell mindre som inte döljer nåt, utan en liten sak som visade de mesta av skinkorna och nästan de privata mot slutet när tjejen ifråga hade fått i sig en del att dricka) och korsett och en liten piska till det och ett par högklackade svarta skor.
Varför gör dom så mot sig själva? Jag fattar att dom tar det som ett skämt när killarna smiskar dom på rumpan på en fest, men vad säger de egentligen om tjejerna och hur de ser på sig själva?
Själv hade jag baggyjeans och en heltäckande t-shirt på mig, och som tur var var det ingen som tog sig friheten att smiska mig på rumpan. Och jag är glad för det. I och för sig så var de väl inte direkt några blickar som vändes efter mig heller. Förutom tjejen som flirtade med mig. Hon var riktigt läskig. Vad är de egentligen för stereotyp? Att man är lesbisk för att man inte visar brösten och rumpan?!
Världen är bra konstig ibland.