Mörka solglasögon döljer ögonen och tårarna rinner sakta nerför kinderna och tar med sig den svarta mascaran. Platsen är Stockholms centralstation, närmare bestämt gaterna för flygbussarna.
Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag nu faktiskt är på väg hem. Det oundvikliga slutet är här. Praktiken är slut.
Hoppas ni förstår min sorgsenhet. Jag trivs verkligen i Stockholm och på OTW. Men nu är det slut och och två och en halv timme är jag hemma (?) i Lule. Hemma och hemma, känner mig hemma här, i Stockholm. Känns som om om Lule en gång var hemma, men nu bara är en plats man åker till för en kortare tid. Tyvärr stämmer inte det överens med verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar