– Toyotor från 87 går aldrig sönder, de sa min pappa när jag aningen skeptiskt granskade min nya bil förra våren. Dom går som på räls, var en annan beskrivning.
När jag klev in i bilen och startade den så började de –Jaa, alltås när den är varm så kan den vara svårstartad och sen så blablablablabla... ... ... och laddningslampan lyser, men de har den alltid gjort så de är inga problem, den går ju, jag ska släcka den när jag servar bilen, sa pappa.
I förra veckan fick jag min radio installerad och bilen servad, men de gick inte att bara släcka den där lampan, de var tydligen nå fel på generatorn. Men bara signalfel. Så de blev ny generator och allt var frid och fröjd. På fredag var jag ut och åkte med röda faran, och den verkade ju gå bra, förutom att radion slog av när jag gasade och gick inte att få igång igen. Förrän jag sänkte farten för att stanna, då startade den av sig själv. Så i lördags var det dags att fixa den. Och efter mycket fram och tillbaka och bytande av delar så bestämdes att vi skulle he i den gamla generatorn tills nästa gång jag kom upp, och då byta alla delar till nya eftersom de ändå fungerade med den gamla. Men allt vårt testande hade gjort att alla delar hade gett upp. Så där stod jag, söndag morgon, några timmar innan jag skulle åka hit och var utan bil.
Fick till slut tag på en bil att låna och for iväg. Men jag fick bara låna bilen till idag, så efter skolan bär det av norrut för att hämta röda faran.
Hasta la vista se you in Lule!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar