Molnen ligger som ett tjockt täcke för solen och luften är fuktig, det regnar inte men man blir blöt ändå. Inne blir det så mörkt att man måste tända lamporna. Jag känner mig instängd där jag står i fönstret i vardagsrummet och tittar ut. Både himlen och älven är lika grå som asfalten på den öde gatan. Jag känner att de hade varit skönt att skrika. Men jag gör det inte, känner inte för att tillbringa dom sista veckorna av sommaren instängd i ett fönsterlöst rum med en massa vitklädda människor runtomkring mig.
I lördags fyllde jag år. Det säkraste tecknet på att sommaren snart är slut. Att hösten snart är här med sina mörka nätter. I natt kände jag att jag hade velat somna innan de blev mörkt, bara för att hålla kvar minnet av ljusa underbara sommarnätter. Men det gick inte, rastlösheten kom krypande. Jag kände den i tårna först och sen invaderade den snabbt hela mig, i timmar låg jag och vred och vände på mig innan jag lyckades somna.
Någon som har något äventyr att bjuda på? Jag hakar på. Speciellt om det är långt från den här stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar