Update

Fröken Lule får nu som hon vill och jag uppdaterar lite.

Planen var att jag skulle ha gett mig ut i storstan med kameran i högsta hugg, men jag måste erkänna att jag var vek och gav mig för kylan. Enligt min dator var de -19 grader ut, 2 grader kallare än i Luleå. (Måste komma ihåg att köpa en termometer, bra att ha när Godsägaren inte är här med sin iPhone som kan allt från att berätta hur kallt de är ute till att hänga upp tavlorna rakt...)

De två första veckorna på OTW är avklarade och jag trivs som fisken i vattnet. 

Har lärt mig en massa matnyttiga saker som att i Stockholm åker man med tuben, inte tunnelbana. Och på tal om tunnelbanan, eller ja tuben då, så har jag lärt mig att i rusningstid så har stockholmarna tagit köandets förfinade konst till oanade nivåer. De köar för att få åka med rulltrappan ner till tuben. Alla står i en fin kö på höger sida av rulltrappan. Jag trodde att de bara var lantisar som stod på höger sida i rulltrappan och att stockholmarna var de som sprang förbi på vänster sida. Sen är det sant att stockholmare alltid har bråttom på vardagarna, de mystiska är att när man frågar ingrodda 08:or så verkar ingen veta vars folk har så bråttom. Sen måste jag säga att folk här är verkar gilla friluftsliv. När man åker tuben in till stan så ser man folk som åker längdskidor alldeles bredvid spåret. Och en kväll när jag gick hem i snökaoset så såg jag en ung kille som åkte längdskidor på gräset mellan vägen och hyreshusen. De var rätt blåsigt och kallt ute, men killen hade ett finurligt sätt att komma runt problemet. Han åkte längdskidor med rejäla skidglasögon (såna som vi iaf hemma använder när vi åker utför.) Och på tal om utförsåkning så har de en slalombacke här, där åker man lagg, precis som i sällskapsresan. För övrigt har vi ett liknande jackproblem på OTW som de har i sällskapsresan. På redaktionsmötena är de stora ämnet de här jävla jackorna, extremt roligt när de sägs på bredaste stockholmska. Jag kunde knappt hålla mig för skratt första gången det kom upp.

Sen har jag ju lärt mig en massa matnyttiga saker också, som att Avid är precis lika bra som Final Cut om man bara blir introducerad till det av någon som kan programmet.  Och numera vet jag hur en sån stor cool kamera fungerar, är inte lika rädd för den som jag var på när jag var på SVT =)

På måndag ska jag även överbygga min rädsla för att he igång larmet om jag är först på kontoret. För jag lär vara först, om nu inte reportern som ska med är där före mig vill säga... Vi ska iväg till Linköping och synka en hockeyspelare. Började inge vidare de där, min handledare höll på att skrämma livet ur mig när han kom fram till och sa: Malin, har du tid 5 minuter? Jag förstod ingenting och trodde att jag skulle vara tvungen att sluta av någon för mig okänd anledning. Var bara de att han inte trodde jag var redo för att ge mig ut på egen hand. Men de är ju liksom de jag har pluggat för i ett år, right? Kan ju inte vara så svårt, inte sant?

I morgon bär de av till TV4 för Prickensändningen och Vinnare V65. (Pricken = Prix d'Amerique, för er som är lika stora travfantaster som jag) Såg ni förra veckans Vinnare V65? (troligen inte, men se slutet av programmet på TV4 Anytime) Om ni såg de så såg ni den otroligt proffsigt utvalda baskern som programledaren bar i slutet av programmet och skrattade antagligen åt den delikata baguetten som han åt av. Båda inhandlade av moi! (Baskern och baguetten alltså, inte programledaren. De är olagligt att köpa människor, så även programledare...)  Jag rekommenderar en titt på dagen Vinnare V75 för en titt på de ofantligt proffsiga photoshoppandet i rekvisitan. (Hoppas inte nån av mina lärare ser de bara, då kanske jag blir av med mitt B i photoshopkursen =P ) 

Jag kan bjuda på en lite rolig lantis incident så från förra veckan. Förra torsdagen skulle jag till pinnen på Solvalla för att vara med där en dag. Solvalla ligger inte alls långt härifrån, man kan antingen gå 1300m (enligt sl.se) direkt till busshållplatsen därifrån bussen till Solvalla går, eller så kan man göra som jag och ta tunnelbanan till Islandstorget (två hållplatser mot stan från mitt Råcksta, tre från Vällingby) och därifrån ta tidigare nämnda buss till Solvalla. Bara för att göra de besvärligt för mig tog jag bussen till Vällingby (en hållplats längre från stan från Råcksta) och där klev jag på tåget och satte mig till rätta med lite musik i öronen och tittade ut genom fönstret. Dumt gjort. Precis när tåget rullar iväg från en station ropas de ut vilken nästa är och jag inser att rösten säger: Nästa Ängbyplan. Till saken hör att Ängbyplan ligger tre hållplatser från mig och fyra från Vällingby. Jag hade alltså missat stationen där jag skulle av. Var bara att kliva av på nästa och sen ta nästa tåg en hållplats tillbaka och hålla tummarna för att jag skulle hinna med bussen ändå, som tur är hann jag med den och kom fram till Solvalla i tid. Till saken hör att jag när jag väntade på tåget i Vällingby satt och smsade till Fröken Lule om hur storstadsmässig jag kände mig med en take away kaffe i handen när jag väntade på tåget... Vad har jag lärt mig av det? - Man ska inte ropa hej förrän man är över ån.
I fortsättningen ska jag gå till busshållplatsen för att slippa liknande incidenter.