Nål i höstack

Det började med att M ringde E på mobilen men kom direkt till mobilsvar. Inget jätteovanligt i sig så. Sen ringde stora S och sa att E hade tappat sin mobil, i vattnet. Vi i vår enfald trodde hon tappat den i vattnet och sen plockat upp den på en gång, som jag gjorde i iPod incidenten (Du minns väl den A?). E kommer i alla fall hit och strax efter kommer stora S. Och skriker på E. BLABLABLABLA, går i alla fall ut på att E själv måste spara ihop till en ny mobil... Middagen fortsätter i samma trevliga stämning och jag föreslår att de kan spara bråket tills de är hemma och vara lite civiliserade under middagen. Gick inge vidare...

Till slut kommer det fram att E varit med kompis på Näset och badat och E har haft telefonen i fickan på byxbenet i badbyxorna (mobilen var för övrigt för stor för fickan så den stack upp, och fickan låstes med kardborre), så när E och kompis simmade från den lilla stranden där de badat tillbaka till Näset så kommer E på att hon inte vet vars hon har mobilen. Hon vet att hon sist hade den när de cyklade till stranden.

Så det är alltså fullt möjligt att fjortisen har badat med mobilen i byxfickan.

Jag kläcker ur mig frågan om de spärrat mobilen. Det var det ingen som tänkt på. Men är det någon som anmält till polisen att den är borta då? Nej inte det heller...

Så kvällen började med att jag fick ringa det stora ex statliga telefonbolaget och spärra abonnemanget, done! Och sen fick vi åka till E för att ta reda på IEMI (heter det så?) koden till mobilen för den måste man ha när man anmäler till polisen att den är borta. Så när vi har koden så ringer jag polisen och får ett ärendenummer på min anmälan. Sedan måste jag ringa det stora ex statliga telebolaget igen och spärra telefonen. Så var den obrukbar.

Men Stora S var inte nöjd, hon ville att E skulle tillbaka till stranden och gräva efter telefonen. Sagt och gjort, vi promenerade hela vägen till stranden och finkammade hela den lilla sandplätten där de solat och sen gick vi igenom hela den delen av älven där de hade badat. Enda vi inte gjorde var att simma samma väg som de hade simmat när E kom på att hon tappat mobilen.

Mobilen vi letade efter är en brun SonyEricson W890i, något bucklig sådär. Vet ni vilken färg sanden är? Rätt brun... Vet ni vilken färg älvbotten är? Brun... Vet ni vilken färg de torra fjolårslöven är som ligger i tallskogen runt stranden är? Bruna...

Så ja vi har letat en nål i en höstack.