Efter en del påtryckningar, Anna känn dig utpekad, så kommer nu lite bilder från Nikka.
Det här är Niila när jag fick en guidad tur i Nikka. Vi kom aldrig iväg på den turen till Nikka för de stormade, till synes inte där vi var. Men längre ut i fjällen. Typ bakom kyrkan som syns i bakgrunden.
Här är vi i Vistasdalen, de går en del upp och ner. Ibland önskar jag att jag kunde göra som Cappe, Niilas hund, och hoppa av när de är som läskigast. Men jag tror varken att jag eller min kamera skulle klara av att hoppa av från skotern i farten.
Första dagen vi var ut var så jag förundrad över allt jag såg så jag glömde hålla balansen där bak på skotern. Men va fan, vem kan klandra mig för de med den utsikten?
Det här är Cappe, han är lite irriterad på mig, han tycker jag är i vägen så han inte ser nå när han åker på pakethållaren.
Det här är min utsikt från skotern. Jag gillar dock kragen på Niilas jacka, den liksom värmer näsan bitvis när de blåser.
Vi passerade Kebnekaise på väg tillbaka till Nikka. Jag är inte helt hundra på exakt vilket av bergen de är, men jag tror att de är Kebnekaises två toppar som syns i mitten.
Niila står och väntar medan jag klurar ut åt vilket håll jag ska rikta kameran för att få med Kebne, som ju nu är bakom ryggen på mig.
Nikka ligger lite avsides så, pappas GPS ansåg till och med att jag skulle göra en vänstersväng ner från E10 på Kalixälven och följa den tills jag nådde målet. Så avsides ligger det inte, det går en väg dit. Men som synes så tar den slut när man kommer fram.
Jag vet, den syns inte jättebra, men de sitter en ripa på grenen mitt i bilden. Men en vit ripa mot en rätt så vit och molning himel syns inte jättebra. Jag har fått lära mig att när riporna sitter i toppen på träden (så som den på bilden gör) så kommer det att börja snöa.
Jag gillar det lilla trädet som ser ut som sparbanksträdet.
Jag känner att jag hade behövt typ råna en bank och köpa ett bättre tele. Närmare renar än så här har jag inte kommit än. Annat än de som fanns i gärdet i Nikka.
